Varför ... säga NEJ, till Livet ... bara för ... att andra inte motsvarar våra förväntningar, och/eller för att livet inte tycks rätta sig efter våra "behov och önskningar"

Det finns en hel del i våra liv som kan " Gå i tusen bitar"

En kamrat till mig, föddes in i en stor familj, där alla, utom kamraten själv, hade ett uppslukande intresse för bilar och motorer. Kamraten själv, han ville dansa balett. De övriga i familjen förstod sig inte alls på honom, de såg honom närmast som en främmande fågel, ett ufo, som talade ett helt annat språk än de själva gjorde.. Och det som man inte förstår,inte förmår känna igen sig i, det försöker man förinta, tiga ihjäl. Så det var, vad som gjordes mot honom. De låtsades helt enkelt inte om honom, såg förbi, talade inte med honom ...
Som tur var, var denna hans balettlängtan av det extra starka slaget, så han lät ingen eller inget ta denna dröm ifrån honom.

En annan kamrat föddes in i en familj, där längtan efter en grabb var stor. En grabb som skulle växa upp och bli faderns jaktkompis. Men, det visade sig, att sonens längtan, gick åt ett annat håll.
Kamraten, berättade att han i hela sitt liv, känt faderns stora besvikelse, känt att han inte dög, som den han var.

Vi ställer så höga och så orimliga krav och förväntningar på varandra.och blir så klart besvikna när de inte infrias.

Våra partners ska veta, i kärlekens magiska namn, vad vi tänker, vad vi behöver, utan att vi själva ska behöva säga ett knyst.

När jag kikat in på sidor där "man söker kvinna, kvinna söker man", då tyckte jag att det mest liknade en
" matlista" vad gäller alla de önskningar och krav som räknas upp, önskningar på hur just
HAN eller HON ska se ut och vara. ... för att duga och komma i fråga.

Barn, de ska uppföra sig, enligt "barnmallen", Dvs så som barn bör göra, vilket innebär att göra som vuxenheten säger och vara bra på att lyda

Det finns hur många förväntningar och önskningar som helst, på hur våra liv bör gestalta sig för att vi menar att vi ska kunna känna oss lyckliga. Inte undra på att besvikelserna radar upp sig, när vi tycks, känner oss "svikna" på olika sätt, av vår partner, våra chefer, våra föräldrar ....av livet självt ...
Besvikelser som kanske bottnar i alla de höga förväntningar vi ställt och ställer.