Tror knappast, att det finns något/någon som är så hårt och skoningslöst kritiserad som våra kroppar.
Hur hårt kroppen än jobbar och sliter, är vi inte nöjda.
men
Sitter, beror det på kroppen?
Är det månne något fundamentalt fel med den?
nix
Det sitter i knoppen.
Sitter i hur vi tänker och upplever våra kroppar
hur de borde vara
och se ut
för att passa våra och andras krav
men
en kropp är ingen sak
ingen maskin
Utan den är fylld med kraft, energi, hjärta lungor, njurar
blodomlopp, hjärna, tarmar, mage ......osv
Den är rikt försedd med allt det vi behöver för att kunna leva och verka
här på planeten
Vårt yttre
sköter inte tankearbetet
ser inte till att hjärtat slår
att lungorna andas
att blodet pumpas runt
att maten vi stoppar i oss omvandlas till näring
och om vi nöjer oss med att bara se till det yttre
kan vi lätt bli till offer för de som försöker tjäna pengar på vårt missnöje
på våra tvivel.
Själv har jag haft tre olika "förpackningar"
Den första hade
getingmidja, mycket vackert hår, där alla delar var vackert och väl avvägda till min längd
Den andra "förpackningen"
var mager, bysten såg ut som platta ballonger, så där som när luften sipprat ut
mitt hår var fortfarande vackert, fast utan ordet mycket
och alla mina kroppliga delar var INTE längre så väl avvägda till min längd
Den tredje"förpackningen",
den, som jag ännu inte hunnit vänja mig vid, och inte riktigt känner igen
Den har ingen getingmidja längre, vad jag kan se, hur mycket jag än bläddrar och kikar
Och håret, där har jag även fått plocka bort orden " mycket vackert "
För att inte tala om bysten, den är inte alls längre lagom till min längd, tvärtom.
Den ser mer, tja, ... stor och hängande ut
och den har en ovana att lägga sig i överallt
men, det som är bra med den är
att den fungerar perfekt som krock-kudde
Men, trots kroppens "förnyelse"
så kan/kunde jag fortfarande skratta, tänka, känna, uppleva
alltså
måste det finnas en outforskad insida .. iii mig
en insida
där känslor, tankar, glädje, upplevda upplevelser finns/fanns.
Dit in ville jag ila för att försöka utforska och finna mina "gömda skatter."
Min kropps förändringar har givit mig en annan syn.
Ett annat perspektiv att se på livet ur
Ett perspektiv som jag gillar, som inte är lika begränsande som kroppens seende
Att "kika" in i mitt inre och lära känna och bekanta mig
med mig själv, har varit. och är, blandat med både rädsla och en stor nyfikenhet.
För ... vem... är det egentligen som.gömt och fortfarande gömmer sig därinne
någon, som jag hållit gömd för insyn allt för länge.
En del gamla tankar och känslor, är inte allt för roliga att upptäcka
och inse, att de faktiskt tillhör mig.
andra åter gör mig både glad och starkare
Nu kan jag undra, varför mitt motstånd varit så hårt
Var det så, att jag kanske var rädd för, att den/det jag skulle finna, inte stämde med de roller jag blivit tilldelad
Kanske, att jag rent av var rädd att befria mig själv från skulden och rädslorna
De två hade ju varit mina polare så länge,så det kanske
skulle blivit och känts tomt utan de två.
Det är givande att hitta och vandra i nya landskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar