Snön som föll i går var så mjuk och änglafluffig, så det gick bara inte att låta bli att lägga sig ner i snön och försöka åstadkomma en snö-ängel .... men ... efter fyra veckors ofrivillig "vila" har min kropp "blivit stel" och ovillig att utföra gymnastiska övningar, så jag kom bara inte ner på platta backen, det fick bli en kulle/backe i stället, att luta min just nu otränade kropp emot, det gick bra det med, huvudsaken var, att låta årets första snöängel ta form, den "traditionen" vill jag absolut inte missa.
Änglahälsningar
Fniss, underbart med snöänglar!! :) Och vad skönt att din skada börjat läka så att du kan vara ute i naturen igen. KRAM!
SvaraRaderaHalloj Tanja!!
SvaraRaderaJa, det är så mysigt att göra snöänglar, att lämna en liten ängel efter sig i snön, som en liten hälsning till andra som råkar gå förbi. Jag själv blir då glad, de gånger då jag hittat en snöängel ,som någon gjort.
Måste erkänna, att det kändes allt lite snopet och lite fnissigt att upptäcka att jag bara inte kunde förmå min kropp att lägga sig ner i
snön, det bara inte gick, vilket mannen hade svårt att ta till sig. "Gå ner
på knä då" säger
kära mannen uppfodrande " ... "Men det går bara inte"
svarade jag "kroppen lyder mig inte". Och så var det, det bara inte gick. Som tur var fanns det en backe alldeles nära, som kroppen kunde luta sig mot, och där jag äntligen kunde göra min ängel.
Min kropp är van att röra mycket på sig, att vara ute i timmar. Och att den då tvingas till sängläge i fyra veckor, (kunde inte gå utan stor
smärta i mina fötter, fick skjuts till och från toalett och säng) det
gjorde att kroppen ”styvnade till” så att det gjorde ont i varendaste muskel och led när jag åter var redo för att ta hela kroppen i bruk.
Jag kan lugnt påstå, att jag nu blivit en ny erfarenhet rikare, den erfarenheten att smärta kan vara så ohyggligt smärtsamt … Och att jag tvingades till stillhet, gav mig tid till eftertänksamma eftertankar och på det, som ett slags bonus ,fick jag även ta emot en hel del
insikter, då fanns det gott om tid att ta emot , då inte så mycket annat än smärtan propsade på min uppmärksamhet.
Men, nog är det bra mycket roligare och bra mycket mysigare, att vara i farten igen.
Kram till dig