Vår kloka och busiga glädjespridande lilla prinsessa har lämnat oss.
Saknar henne så outsägligt mycket, men i smärtan och sorgen finns det ändå plats för en stilla glädje över att jag fick den stora gåvan av att dela en stunds liv med denna härligt personliga tjej. Oändligt många vackra och glada fotspår har hon lämnat efter sig.
Vad tråkigt att söta Paqui lämnat er.:( Gör ont i hjärtat att läsa trots att jag inte träffat henne, men det är ju så smärtsamt när ens pälsklingar måste vandra vidare.
SvaraRaderaStor varm Kram! ♥
Innerligt Varmt Tack för dina ord.
SvaraRaderaPaqui var en stor personlighet, som spred så mycket glädje omkring sig.
I lördags var vi ute på en slädtur. Paqui som vanligt överlycklig att få ge sig ut till skogs och på eftermiddagen åt hon sin mat som vanligt och när Mats och jag åt vår middag satt hon på stolen bredvid min och bara var så solskensglad. (varje musketör har, var och en, sin alldeles särskilda "uppmärksamhetsgrej" för Paqui var det, när hon ville, att sitta i en stol bredvid mig)På kvällen kom Mats och sa att hon kräkts, jag bytte i hennes säng och satt sen med henne ett tag för att se om allt var ok.
Då det var sovdags, kramade jag om henne och sa godnatt och då såg det ut som om hon mådde bra igen.
På söndag morgon, gick jag min vanliga godmorgonrunda till alla sömtutor, när jag närmade mig Paqui, viskade jag, så som jag alltid gjorde "gooomorgon min prinsessa, har du sovit gott?" Då brukade hon ligga och låtsas sova tills jag böjde mig fram för att klappa om henne, då viftade hon glatt på svansen, nöjd över att hon lyckats lura mig att tro att hon sov. Men denna morgon låg hon bara kvar .... hon hade lugnt och stilla lämnat sin kropp i sömnen.
Har ofta tänkt, att må mina musketörer få somna in här hemma där de är trygga. Är så fasansfullt, att vara den som är tvungen att fatta beslutet om liv och död, att åka till veterinären för att ge dom "sprutan"
Men jisses vad jag saknar henne.
Mats tyckte att Paqui och jag var lika på många sätt: glada, envisa, visste vad vi ville och uttryckte denna vår vilja rakt på sak och vi älskade/älskar båda att leva ...
Sörjer henne mycket just nu, när sorgen mattats av, vet jag att glädjen väntar på sin tur. För otaliga är de glittrande solstrålande fotspår som hon lämnat kvar till oss.
Varm Kram till dig Anna-lena
Vad fint att hon fick somna in i sin trygga sfär och i sömnen, men vilken chock det måste ha varit för er. Att det kom så plötsligt också.
SvaraRaderaJa, nog är det svårt att skiljas från sina husdjur, de blir en så kär och man är ju så mån om dem, vill skydda dem från allt ont och bädda in dem i mjukaste kärleksbomull.
Ta hand om dig, en berg- och dalbana kan det här med sorg vara. Kram!
Gla-påsk-kramartill dig Tanja!
SvaraRaderaDu hade så rätt så, det blev en stor chock för mig att hitta henne på morgonen .. men jag förstod inte till fullo hur chockad jag blev, förens på skärtorsdagen.
Då sa kroppen ifrån, då orkade kroppan inte bära denna starka chockkänsla. Fick rejält ont i magen, kräktes, feber osv. Kunde absolut inte gå in på bloggen, det blev för mycket bara. Detta att inga varningssignaler signalerat att något var fel, hon var bara så lyckligt glad, så bara släcktes hennes ljus, så stilla och tyst. Det har varit oerhört tuffa dagar, idag känns det bättre, sakna henne kommer jag att göra, gråta emmellanåt likaså, men idag har jag kunnat le när jag tänkt på henne och alla hennes roliga och livsglada upptåg.
Ja du, berg och dalbana åker mina känslor, så måste det vara ett tag tills den värst sorgen lagt sig för att mer och mer ge plats för andra känslor, känslor av glädje.
Stor kram och varmt tack för din feedback Anna-lena/humlina